Jag hjälper Dig gärna - men ge fan i att vara otrevlig! (subba)
Dagens blogginlägg handlar om människor som är mer krävande än de borde vara i sin situation.
Det handlar oftast om att någon är fruktansvärt otrevlig, fastän man gör allt som står i sin makt för att hjälpa dem.
Exempel:
Tant Finporslin ringer och vill ha hjälp att få en dörr öppnad, så hon kan komma in och hämta sin vinterkappa. Tanten är förstås handikappad och får inte upp den tunga vindsdörren på egen hand. Fine säger Du på ett trevligt sätt och erbjuder Dig att åka dit enkom för att hjälpa den stackars gamla människan som knappt kan stå på egna ben. "Jag kommer runt klockan ett" säger Du. Du är lite sen. Det är kö. Nån jävla taxi-bög har stannat mitt på Odengatan för att släppa av nån jävla barnfamilj på väg från Arlanda.
Två minuter över ett ringer Tant Finporslin och frågar vart i helvete Du håller hus. "Du skulle minsann varit här klockan ett! Det var minsann bättre förr, jag kommer ihåg våren -63" m.m.. Du försäkrar om att det är kö, men får ett verbalt långfinger uppkört i näsan.
Kul att hjälpa till? NEJ! Sugen på att vända? JA!
Men sitt där ensam i Din jävla "våååning" på Östermalm (34 kvm m. kokvrå) och vifta med lillfingret kring en alldeles för liten kaffekopp!
Idag är det alltså OTACKSAMHET som kan fara åt helvete.
Underbart alster som skildrar den dagliga missunsamheten samt köbildning i innerstadstrafik! Uppmuntrande läsning!! kör på i samma gåtfulla anda som våren 2004!
