..och helt plöstligt gick det upp för mig..

..varför folk är så jävla misstänksamma och dömer mig utan att ge mig en chans!

Förklaring;

De senaste månaderna har jag emottagit en stor mängd samtal, brev och e-postmeddelanden från människor som är i stort behov av min hjälp. En del av dessa människor är trevliga och ber snällt om hjälp. Men de allra flesta är otrevliga. Kräver direkt åtgärd. Per omgående. Har redan samlat på sig "bevisning", så att de, om de inte får den hjälp de kräver direkt, kan uppvisa denna "bevisning" som visar att jag skiter i dem. Att jag skiter i att hjälpa dem. Att jag inte sköter det jag ska sköta.

Först tänkte jag att dessa människor måste varit med om något, före min tid, då de bett snällt om hjälp - utan att få den.

Jag börjar nu istället att tro att det helt enkelt är en ond spiral i vilken klaganden genom ryktesspridning på grund av missnöje i någon form (?), triggar varandra. Får varandra att tro att alla inrättningar i världen vill dem illa.

DÄRFÖR börjar de sitt hjälpsökande genom att misstro de som faktiskt kan hjälpa till.

Vad resulterar då detta i? Jo, förstås i att jag, och alla de andra som kan hjälpa, blir allt mindre intresserade av att hjälpa till. Varför skulle jag hjälpa den där surkärringen som ändå bara är otrevlig? Eller den där gubbjäveln som inte kan sluta svära?

Det här med hjälp har helt plötsligt blivit en infekterad historia. Varför bita den hand som föder Dig?
Folk måste inse att det inte är okej att bete sig hur som helst!

Ovanstående i kortare form: Förutsätter Du att jag är snäll - då är jag det. Förutsätter Du att jag är en fitta - då är jag det. Aight?

Jag skiter i att Du har rätt till min hjälp. Förtjänar Du den inte så blir det DU som idag får fara åt helvete.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0