snack.
Idag ska det handla om snack. Inte vanligt skitsnack, det har jag redan varit inne på i ett antal inlägg, såna där människor som snackar skit om varandra. Skitsnack har redan fått fara åt helvete.
Det finns något värre än skitsnack, något mycket värre, och det är det dagens inlägg handlar om: SNACK.
Folk som snackar SÅ JÄVLA MYCKET!
Snack; om någon, bakom någons rygg, när den det snackas om varken fått en chans att få upprättelse eller möjlighet att försvara sig.
Fittjävlar som helt enkelt bestämmer sig för någonting, att något om någon annan är sant, eller att de helt enkelt uppfunnit en sanning som de tycker stämmer. Och sen bestämmer sig för att snacka om det. Inte med den det berör, utan med alla andra. Att snacka med den det berör vågar de inte, de fega jävlarna.
Det kan handla om något som hänt för ett halvår sen eller om något som hänt igår, det spelar ingen roll. "Jag hörde att Kentha snattade en Snickers för 15 år sen". Då blir Kentha automatisk tjyv, det är så snack-spelets regler är.
Istället för att fråga den det berör snackar man bakom ryggen på henne/honom. "Jag känner ju inte honom, därför kan jag inte fråga". Nähä, men att snacka bakom ryggen på någon man inte känner går bra. Såklart.
Nästa grupp mongon är de som inte står upp för sina "vänner"!
Tänk dig följande scenario: Några du inte riktigt känner, men som du träffar ibland, har sett att du snyter näsan ofta och att dina ögon ibland ser glansiga ut. De börjar snacka. Det slutar med att de bestämt sig för att du knarkar. Då snyter man sig ju ofta, och ögonen blir glansiga. Det vet dem, för det har de sett på TV.
De känner dig inte, men är bekanta med andra som känner dig bättre. Dina "vänner". Istället för att lära känna dig, och på så sätt få veta att anledningen till att dina ögon är glansiga och att du snyter dig ofta är att du är allergisk mot pollen, går de till dina "vänner" och frågar: knarkar han?
Dina vänner, om några, ska väl stå upp för dig och säga som det är? Istället säger de: "Fråga den eller den, de känner honom bättre". "Vänner" som är för fega för att stå upp för dig. Och snacket fortsätter. Du ÄR och kommer FÖR ALLTID ATT VARA knarkare, oavsett vad som är sant. För det har ett gäng glappkäftade fittjävlar som aldrig gett dig en chans, eller ens varit intresserade av att ge dig en chans, bestämt.
Men nästa gång snackarna träffar dig säger de inte ett jävla skit. De tittar lite på dig, tänker "där går den där knarkaren". Du vet precis vad de tänker. Det snackas ju om dig, i kretsar kring dig, så det är klart att du vet precis vad det snackas om.
Du vet att du inte ska ta åt dig, men hur lätt är det? När du vet att de som står omkring dig öppnar sina glappkäftar så fort du vänt ryggen till.
Det gör dig förbannad. Sen ledsen. Ju mer du funderar på det, desto mer går ilskan över till ledsamhet.
Snacklaxar får idag den stora äran att fara åt helvete.
Det finns något värre än skitsnack, något mycket värre, och det är det dagens inlägg handlar om: SNACK.
Folk som snackar SÅ JÄVLA MYCKET!
Snack; om någon, bakom någons rygg, när den det snackas om varken fått en chans att få upprättelse eller möjlighet att försvara sig.
Fittjävlar som helt enkelt bestämmer sig för någonting, att något om någon annan är sant, eller att de helt enkelt uppfunnit en sanning som de tycker stämmer. Och sen bestämmer sig för att snacka om det. Inte med den det berör, utan med alla andra. Att snacka med den det berör vågar de inte, de fega jävlarna.
Det kan handla om något som hänt för ett halvår sen eller om något som hänt igår, det spelar ingen roll. "Jag hörde att Kentha snattade en Snickers för 15 år sen". Då blir Kentha automatisk tjyv, det är så snack-spelets regler är.
Istället för att fråga den det berör snackar man bakom ryggen på henne/honom. "Jag känner ju inte honom, därför kan jag inte fråga". Nähä, men att snacka bakom ryggen på någon man inte känner går bra. Såklart.
Nästa grupp mongon är de som inte står upp för sina "vänner"!
Tänk dig följande scenario: Några du inte riktigt känner, men som du träffar ibland, har sett att du snyter näsan ofta och att dina ögon ibland ser glansiga ut. De börjar snacka. Det slutar med att de bestämt sig för att du knarkar. Då snyter man sig ju ofta, och ögonen blir glansiga. Det vet dem, för det har de sett på TV.
De känner dig inte, men är bekanta med andra som känner dig bättre. Dina "vänner". Istället för att lära känna dig, och på så sätt få veta att anledningen till att dina ögon är glansiga och att du snyter dig ofta är att du är allergisk mot pollen, går de till dina "vänner" och frågar: knarkar han?
Dina vänner, om några, ska väl stå upp för dig och säga som det är? Istället säger de: "Fråga den eller den, de känner honom bättre". "Vänner" som är för fega för att stå upp för dig. Och snacket fortsätter. Du ÄR och kommer FÖR ALLTID ATT VARA knarkare, oavsett vad som är sant. För det har ett gäng glappkäftade fittjävlar som aldrig gett dig en chans, eller ens varit intresserade av att ge dig en chans, bestämt.
Men nästa gång snackarna träffar dig säger de inte ett jävla skit. De tittar lite på dig, tänker "där går den där knarkaren". Du vet precis vad de tänker. Det snackas ju om dig, i kretsar kring dig, så det är klart att du vet precis vad det snackas om.
Du vet att du inte ska ta åt dig, men hur lätt är det? När du vet att de som står omkring dig öppnar sina glappkäftar så fort du vänt ryggen till.
Det gör dig förbannad. Sen ledsen. Ju mer du funderar på det, desto mer går ilskan över till ledsamhet.
Snacklaxar får idag den stora äran att fara åt helvete.
Kommentarer
Trackback
